Mina ASAT/ALAT värden (levervärden) har gått ner från 7.7 till 5.5 på två dagar! De har hoppat upp och ner hela tiden (mest runt 25, vilket är alldeles för mycket) och de ska egentligen ligga på noll komma nånting.. Så det är en del kvar innan jag kan vara lugn, men det var ett positivt besked i alla fall! Hoppas det fortsätter såhär så jag kan börja med cellgifterna så snart som möjligt igen.

Det roliga är att läkaren inte fattar nånting, det brukar inte gå till såhär, de brukar tydligen inte bli så mycket bättre. Vad beror det på? Vad det än är så hjälper det!

Såg att jag fick ett litet besöksrekord igår, vad roligt att nya människor hittar hit! Ni är så välkommna, hoppas ni vill stanna en stund. Ha en härlig dag nu, det ska jag ha!

Det är rätt otroligt hur djur kan känna av saker vi människor inte ens gör ibland.
Som innan jag fått min diagnos i somras, när jag inte visste vad som var fel på mig; Jag var i Lysekil hos min moster som har en hund, Rassi. Jag hade lite ont och la mig i soffan en stund. Då hoppade han upp där brevid mig och tryckte nosen precis där det senare visade sig vara ett stort tumörområde. Och när Rassi varit här och jag varit i lite sämre skick följde han efter mig vart jag än gick för att se till att jag var okej. 

Nu fick jag rätt starka smärtor i knäna igår ikväll igen, och Naiad la sig på min mage, såg till mig och gav sån tröst bara djur kan. Och när jag försökte ropa på mamma efter hjälp och hon inte hörde mig så skällde N för att hon skulle höra haha..! Tyvärr så skäller hon ju inte så högt lillan. Men de känner verkligen på sig såna här grejer och det tycker jag är så häftigt!

Vill bara säga det att även fast jag skriver om att det gör ont och sånt så ska ni veta att jag håller det positiva tänket igång som aldrig förr ändå! Den här smärtan som jag har nu får mig nästan att känna mig friskare på nåt konstigt sätt, för det tar bort fokus från magen - och ont i knäna kan ju vem som helst ha! Sen att jag inte hade haft ont där heller om jag inte vart sjuk är helt orelevant, för jag känner mig ändå lite normal för en gångs skull. Haha låter kanske konstigt..

Men som jag sagt tidigare, - det finns alltid en ljusstrimma i mörkret.

Har ju höjt grunddosen på det smärtstillande sen nån vecka tillbaka nu, och jag börjar känna att kroppen börjar vänja sig vid den nu - har inte tagit en enda extra morfintablett idag! Det enda som behövs är kanske en eller två lite senare så jag får sova ordentligt inatt.

Att jag inte har lika ont beror nog på lite olika saker tror jag. För det första kan det vara cortisonet som börjar verka så smått.. Sen fick jag lite mer healing igår.. Och ja som sagt, kroppen börjar väl ta till sig det smärtstillande lite bättre också. Skönt, det får gärna fortsätta i den här riktningen tycker jag!

Fick ett ryck och köpte min helt egna godispåse för ehm.. hehe. 65 spänn eller så. Men nu vill jag inte ha. Typiskt mig.

Har fått tid på Sahlgrenska imorgon vid ett-tiden, hoppas de har raka besked nu. För det är det västa jag vet, att gå och vänta på något och sen inte få ett riktigt svar. Tyvärr är det ju mycket ovisshet i såna här situationer och läkarna gör säkert så gott de kan, jag vet.. men väntan är värst.

Min syster tog sitt pick och pack och flög hem från London idag, så nu ska hon bo här! Fick låna Sex and the city-boxen av Filippa (tack!!) så om jag känner oss rätt kommer sis och lilsis vara klistrade vid tv:n de närmsta dagarna hehe.. 

Ni har så rätt.. jag har många fler extra växlar att lägga i, jag är en gränslös människa, jag är stark och inget är omöjligt. Och jag är så glad att ni påminner mig om det, ibland behöver man en spark i baken!

Ska försöka orka gå på meditation lite senare, det verkar väldigt intressant. Men då måste jag sova lite granna först tror jag. En liten power-nap kanske. Eller en stor.

Vi åkte inte till stan idag, utan stannade hemma och gjorde lite vitlöksbröd i ugnen istället, mums! (varning: kom inte nära mig och min andedräkt nu, haha.. tur att vi åt båda två, jag och David)

Mobilen var tuff, fast lite mörkare än vad jag hade tänkt. Den blir nog skitbra, det var ju rena rama fyndet ändå!

Läkaren ringde idag i alla fall, och de har fortfarande inte klurat ut vad som är fel. Men det är klart att det inte är någon spridning nu i alla fall, det känns så SKÖNT! tacktacktack.

Min lillkusin leker med heliumballonger och släpper iväg en som flyger iväg..

David: Oj, nu blir det den första ballongen på månen!

Kusin: (tystnad) Du är konstig.

Ibland kan vi stressa så mycket att vi glömmer bort oss själva  När du är ute och gör dina ärenden eller vad du nu gör, stanna till en stund och ta ett djupt andetag. Ta varje chans du får att koppla av - eller på, om man ser det så.

Läkaren har ringt nu och mina levervärden var tydligen inte så bra. Levern är väldigt belastad av alla mediciner just nu så jag får inte ta cellgiftstabletterna på ett tag och det känns inte så kul eftersom jag behöver dem.

De ska skicka en akutremiss till röntgen nu i alla fall, så jag får nog en tid imorgon för idag var det stängt på magnetröntgen.

Får se lite vad som händer nu, om det blir så att jag ska börja med det där nya läkemedlet Yondelis istället för tabletterna..? Äh, ingen idé att spekulera innan jag vet mer. Tar en dag i taget.

Har varit duktig och gjort massa övningar med mina hantlar idag, armarna måste ju också få sig en omgång ibland!

Fick väldigt fina ord av en annan otroligt stark tjej: http://miamariah.blogg.se
Tack Mia!!

Ha ha det är så roligt när människor påstår sig vara något de inte är och blir satt på pottkanten. Bloggerskan som kallar sig Blondinbella är enligt henne själv aktiv medlem i MUF och stoltserar med det i sin blogg. Här är ett utdrag från en intervju som Värnpliktsnytt gjort med henne:

 

Ja det var klyftigt sagt, speciellt med tanke på raden "det beror på att folk inte har kunskap om politik i ung ålder" hahaha.. Tycker det är så kul när folk gör bort sig.

Förstår inte riktigt hur hennes blogg kan vara så stor, de flesta av topp-bloggarna är inte särskilt intressanta alls. Jag letar och letar, men har svårt att hitta läsvärda och roliga bloggar så därför undrar jag: Är det någon som har tips på bra bloggar?

Idag kom min syster hem! Hon bor i London vanligtvis så vi ses inte så ofta. Hon är och handlar nu, sen ska vi käka Ben & Jerry's-glass, mmmh! Bohemian Raspberry finns det nån smak som heter, med fudge och hallonsylt. Hoppas den finns i affären. Och pengarna går tydligen till aids-forskning så då kan man ju häva i sig med gott samvete också he he..

Jag bara slocknade, hade glömt hur trött man blir av högre dos. Nu får vi se om det funkar bättre, jag brukar börja få ont vid fem-tiden men idag blir det ju förhoppningsvis bättre!

Nu ska jag käka lite kardemummaskorpor, mums!

Jag är så tacksam att jag har så många som bryr sig, och jag vill att de ska veta det. Så här är en liten tack-lista.

Mamma och pappa som alltid ställer upp och dessutom var med mig varenda natt mellan september och november när jag låg på sjukhuset. Utan er hade jag inte haft en chans.

David, det är du som håller mig flytande och vet alltid precis vad du ska säga för att få mig le och må bra. Du är helt jäkla amazing ;)

Caroline, Jennie, Magnus och Arvid. Ni har verkligen visat att ni finns där även när det är svårt, till skillnad från ett flertal andra. Alla besök både hemma och på sjukhuset har betytt så otroligt mycket. Och även fast jag oftast var rätt groggy och inte kommer ihåg exakt allt vi sagt så är det viktiga att jag vet att ni var där, och att ni bryr er.

Elin och Sofia. Även fast ni båda har varit utomlands som Au-pair under hela den här tiden tillhör ni ändå den ovanstående gruppen, som verkligen visat vad ni går för. Alla brev, samtal och sms (och besök såklart, när ni var hemma på "semester") betyder så mycket för mig och gör mig så glad. Även fast ni är tusentals mil bort känns det ändå som att ni vart här hela tiden, och det är en bedrift..!

Sen finns det massor av mina vänner och andra personer jag vill tacka som också brytt sig, men det skulle ta år och dar. Jag vet vilka ni är och det gör nog ni också :)

Och släkten såklart; Christine my lovely sis, saknar dig varje dag. Är så glad att du dumpade London ett par månader för mig, det var roligt att ha dig hemma.

Tiina, Kristina o Raed, mormor o morfar, Johan o Laila, Sophia, Timo, Juha och alla kusiner. Och hela Davids familj!

Alla som skickar healing, positiva tankar och energi. Jag tror verkligen att det hjälper mig genom det här mer än jag egentligen kan förstå.

Och sist men inte minst alla läsare. Era goa kommentarer och att ni läser bloggen överhuvudtaget gör mig jätteglad. Hoppas ni fortsätter med det!

Hur brukar du oftast avreagera dig?

¤ Slår på nåt / skriker - 23%

¤ Motionerar bort den dåliga energin, tex springer, gymmar etc. - 16%

¤ Är otrevlig mot allt och alla tills jag känner mig glad igen - 39%

¤ Jag brukar inte avreagera mig, håller det inom mig - 23%

Totalt antal röster: 31

"Om du vill att ditt liv ska bli en magnifik historia,
börja då med att inse att det är du som är författaren
och att du varje dag har möjlighet att skriva en ny sida."