En bra grej med att inte ta cellgiftstabletterna är att illamåendet börjar avta nästan helt nu, så jag får passa på och njuta av det medans jag kan!

Jag har funderat och det är verkligen så i de allra flesta fall, att varje motgång för med sig något positivt. Även fast det positiva är något väldigt litet så är det ju alltid nåt! Till exempel.. det suger att jag har fått den jävla idioten, det gör det verkligen och jag önskar inget hellre än att bli av med den (vilket jag kommer!). Men jag har lärt mig så mycket om mig själv och växt som person på ett sätt som jag aldrig hade gjort annars.

Så istället för att koncentrera sig på det som är jobbigt, fokusera på det som faktiskt är bra. För det finns nästan alltid en ljusstrimma i allt det mörka.