Jag har funderat mycket på hur i synnerhet unga tjejer behandlar sig själva. Hur de ger upp sig själva för ingenting. Att det i vissa fall kan gå så långt som självmord.

Ska inte nämna några namn, men ett exempel som får mig så ledsen var en tjej som vi kan kalla P.. hur gammal kan hon ha varit, 15 tror jag. Har sett henne växa upp och har alltid tänkt att den här tjejen kommer det bli något stort av, något riktigt speciellt. Jag brukar inte tänka så om folk generellt sett, men hon var verkligen så social och verkade alltid ha en sån härlig stark glöd som bara en på miljonen har.

Det var kanske därför jag blev så chockad. Något hade hänt som fått denna underbara P må så dåligt att hon faktiskt tog sitt liv... Man blir så arg och förkrossad, 15 år med hela livet framför sig! Tänk hur nån kan må under ytan utan att man har den blekaste aning.. Det finns ju alltid en lösning, hur svårt och kämpigt det än är.

Men det här var inte meningen att det skulle vara ett negativt inlägg, så nu till det viktiga. När vi är gamla och grå kommer vi kunna räkna upp otaliga motgångar och saker som nästan knäckt oss - men grejen är att då har vi tagit oss igenom det!

Har du en jobbig dag? Försök att tänka på just det här då.
Att du kommer kunna sitta om mååånga herrans år med härliga rynkor och käpp, med dina nära och kära, skratta och ha det gott. Tänk på den dagen, en lycklig dag. Och tänk sen på allt positivt som kommer hända mellan den dagen och nu. Livet är fullt med möjligheter. Vissa dagar är det svårare att se dem, men du har förmågan att styra ditt liv precis vart du vill - antingen åt helvete (det ska vi undvika va, hörni) eller till ditt drömliv. Du bestämmer.

Ingenting är omöjligt, ingenting kan förstöra dig - bara om du tillåter dig själv det!