Läste i tidningen om det här med Sanna Bråding och att hon tagit kokain och vem vet vad mer. Det var ju ingen större chock, det kunde man ju räkna ut med lilltån. Men jag blir så förbannad när det gäller droger. Det är så ovärdigt, och jag undrar vad som kan få en vilja förstöra sitt liv på det sättet.

Jag har alltid sett allvarligt på den skiten, kanske mer än många pga personliga händelser i släkten, jag har sett hur illa det kan gå. Just det gjorde det otroligt psykiskt påfrestande när jag var hade varit tvungen att gå på så höga doser morfin. Det var ju såpass höga doser att jag knappt har några minnen alls mellan september och november, de månaderna är som en stor dimma för mig, som om de aldrig ägt rum. Jag fick riktigt hemska abstinensbesvär när jag skulle trappa ner, och det var ju ändå säkerligen ingenting jämfört med en narkoman som pumpat skiten i kroppen helt jävla frivilligt.

Vid något tillfälle kände jag hur mycket lättare det skulle vara om jag bara tog en till tablett för att bli av med frossan och kramperna, bara eeen till.. eller två.... Men viljan och förståndet var starkare. Jag menar - där ligger jag med cancer, får tunga cellgifter, är extremt underviktig och som pricken över i skulle jag förlänga eländet genom att ta en till tablett? Heeeell no.

Alltså, jag jämför inte min situation med någon junkie nu. Nej nej nej. Jag blir bara så arg när jag tänker på hur folk förstör sina liv, bara kastar bort det som om de hade nio till. Varför gör man så mot sig själv? För mig är det ofattbart.

Jag fick ta tabletten! Eftersom jag fick hoppa över igår så blev det ju bara 4 av 5 den här gången, men 80% av kuren är ju bättre än inget alls. Så nu blir det uppehåll i 20 dagar för att sen köra på i 5 dagar till!

Nu känns det bra.

Jag pratade med smärtteamet igår förresten, ska ta bort Oxycontinet (smärtstillande) och byta ut det mot nåt som hette Metadon. Jag har ju haft Oxycontin ända sen jag fick diagnosen tror jag, och det fungerar ju inte så bra egentligen så det är nog dags att prova nåt nytt. Metadonet kunde tydligen göra mig trött och ge mig lite extra ont just under första veckan innan jag vant mig, men sen ska jag bli piggare och mer smärtfri!

Åh idag är en sån bra dag. Jag känner mig så sjukt avslappnad, glad och inspirerad. Alla dagar borde vara såhär. Det ska de vara, nu bestämmer vi det.

Vaknade för en liten stund sen och oj vad tankspridd jag måste varit, för jag glömde ju helt bort att tidningen låg i brevlådan haha.. Men nu är den läst och jag känner mig rätt nöjd. Känns hemskt att se sig själv på bild bara, kändes som att den var en meter sisådär, så stooor haha.. men ääh... Det är inte viktigt. 

Här är en länk till er som är nyfikna och inte har tillgång till tidningen!
http://www.ttela.se/?article=40275

Tack Jenny för en bra artikel och tack Sebastian för att du stod ut med min "krångliga sida" så att säga, haha! Det var bra gjort.

Sofia har äntligen kommit hem från sitt aupair-år i Schweiz, och hon var nyss här och hälsade på. Så himla kul att träffa henne igen, nu ska vi försöka hitta på massa kul när hon är tillbaka! Jättegoda men farliga kakor hade hon bakat också hehe.. Jag orkade bara en halv, jag hade nämligen också varit lite händig och bjöd på en sommarfräsch efterrätt med bär, fullkornsdigestive och grekisk yoghurt. Så nu slinker det inte ner mycket mer i min mage ikväll kan jag säga!

Tänkte förklara lite kort hur de funkar, de här nya cellgifts-tabletterna. Den sorten vi ska pröva nu heter Vepesid och används i USA för just min typ av cancer, DSRCT. Jag ska ta en tablett varje dag i 5 dagar - söndag till torsdag. Sen är det uppehåll i 20 dagar och så tar jag dem i 5 dagar etc. Eftersom levervärdena fortfarande inte är helt på det gröna börjar vi med en lägre, reducerad dos som vi sen förhoppningsvis kan höja.

Enligt läkarna kan bieffekterna vara att jag tappar lite hår igen, illamående och låga värden i blodkropparna. Men det lyssnar vi inte på, tänk bort bort bort! På med mina sea-band bara (kommer ni ihåg dem? kolla HÄR) så blir ju illamåendet genast en mycket lättare historia.

Waaaah jävlar, kolla vad stora de är! Hur ska det här gå till hade de tänkt?

"du är ju så snygg såå! tror du passar jätte bra i kattigare ögonbryn! vad gör du för att hålla kroppen i form! du har jätte fin kropp ju.. pussisar"

Eh? Vem du än är som utger sig att vara jag, lägg ner och stå för dina egna åsikter, tack.

Idag åker jag till G-torp och firar midsommar med David! Jag är ju s.k. köttbullebarn - dvs håller mig till köttbullar och potatis på jul, midsommar, påsk och alla andra såna högtider - så vi tänkte fixa till lite fläskfilé och sånt gott för att få lite variation. Men köttbullarna går inte att vara utan, och här har vi då problemet. Kinkiga jag har väldigt svårt för rått kött, och får kräk-känslor bara av tanken att kleta ihop de där bullarna till små bollar.

"Men du rullar ju negerbollar jättebra, då kan du göra köttbullar också" säger David. Öhöhö neeejj det är inte riktigt samma sak älskling. Uh.

Hur ska det här gå?

Jag har nåt på g som är lite småkul, kommer kanske med det lilla avslöjandet senare så håll ögonen öppna !

Har tränat armarna en stund nu, och när David kommer lite senare ska han nog få ta med mig på en promenad. Hoppas nästan att det kommer lite regn, det är rätt mysigt att gå i regnet tycker jag. I alla fall när det är sådär ljummet i luften och vindstilla. Tänk vad mycket mer jag uppskattar såna "små" saker numera. Det är ju så det ska vara egentligen?

ÅH, jaaa! Det regnar igen! Haha mina böner är hörda.

Det blev en kärl-angio och en lungröntgen idag, så nu är det bara att vänta på svaren då. Vänta, finns det något värre? Den här undersökningen jag gjorde idag var väldigt viktig och svaret gör mig nervös, för nu kan det verkligen gå hur fan som helst enligt läkarna. Fast de uttrycker ju sig inte riktigt så. Men jag laddar, tänker positivt och drar till mig alla friska celler jag bara kan! Jag kör mitt vanliga race.

Som tur var så ringde de från Sahlgrenska förut och gav mig en tid hos min läkare på onsdag morgon. Eftersom det är redan i övermorgon så skulle hon ringa och be dem skynda på lite med röntgen-svaren, så det känns ju bra i alla fall!

Nu sitter jag med en stor, härlig skål med körsbär och myser. Funderar på att slänga ihop lite hemmagjord müsli. Har köpt lite goda ingredienser, så jag kanske borde försöka ta mig ur mitt zombie-liknande tillstånd och sätta igång tro..? En sak kan jag ju säga - inatt ska jag inte gå och lägga mig klockan fyra hehe. That was a very bad idea kära vänner..

Jag, min kära mor och moster har en liten tjejkväll, kollar på fotboll och frossar i jordgubbar.

Funderade på varför Zlatan är så jäkla hajpad... Okej visst han har gjort två mål. Jaja. Grejen är att efter Sverige-Grekland matchen stod det massor om Zlatan i tidningarna, men den där Hanssons mål var ju ändå mycket mer underhållande. Bara för att Zlatan är Zlatan, sååå töntigt. Haha nää nu räcker det med fotbollssnack, jag blir ju nästan trött på mig själv.

Får se när vi kan låna hit Naiad igen, saknar den lilla tösen! Men det blir antagligen inte förrän i mitten av veckan eftersom jag ska göra en röntgen på måndag (De ska kolla närmre på de där kärlen runt levern som inte såg så bra ut) och sen blir det nåt läkarbesök i Göteborg också. Så det blir kanske smidigare att inte ha Naiad här förrän det är gjort.

Nä nu får jag ta och vara lite social en stund, hej så länge goingar!

Imorse så skällde vi lite på dem på sjukhuset att de skött sig så dåligt, och då blev det fart på dem! Vi fick dagens provsvar på bara ett par timmar och gissa vaaad? ASAT/ALAT (levervärdena) ska ju ligga mellan 0.2 och 2. Och idag är ASAT nere på 0.7 - normalvärde alltså! - och ALAT på 3.6 - nästan normalvärde!

Det har säkerligen väldigt mycket att göra med det höjda Cortisonet. Kanske är det nån därute som gett mig lite positiva krafter också tro? Det får ni göra huuuur mycket ni vill, jag bara tackar och tar emot för jag behöver massor ;)

Har känt mig mycket piggare de senaste dagarna också, jag har ju varit tvungen att röra på mig en hel del. Och Visby är ingen lätt stad att ta sig runt i om man inte är på sin fysiska peak. Men det har nog varit bra för mig det här, känner mig mycket starkare i kroppen! Nu ska jag kicka "den jävla idiotens" ass rejält.

Varför är det så att när man väl äter ute så äter man allra oftast middag/lunch? Så vi tänkte att vi tar och sätter oss på nåt mysigt ställe och äter en god frukost istället! Sen strosade vi tjejer runt på shoppinggatorna ett bra tag medans D fick sig sin rejäla dos av historia genom ett besök på fornmuséet.

Hittade massa kläder, men även en liten affär som sålde lite sådär andliga grejer, stenar, tarotkort och sånt. Köpte tre olika slags stenar som skulle vara bra för mig:

Jag lyckades göra precis allt jag hade planerat idag, yaay! Gick på föreställningen. Jag försov mig lite, men hann ändå och det var kul. Träffade på Eric och Niklas där, och så pratade jag en stund med Bengan. Och Carrobejb, du är bäst..!

Hmmm det är inte bara jag som inte känner igen mig själv. Det känns inte kul. Inte kul alls. Vill inte vara svullen mera, jäkla biverkningar. Blir bara mindre och mindre benägen att visa mig bland folk, vilket är rätt synd nu när värmen är här. Det är nog väldigt bra tajming för mig att åka till Gotland nu. Där finns det ingen som känner mig, där behöver jag inte bry mig för fem öre. Ska bli skönt.

Hursomhelst så satt jag, pappa och Naiad ute några timmar på eftermiddagen i det härliga solskenet! Sen gick jag in och hängav mig åt Grey's Anatomy + Sex and the city, vad annars liksom hehe.. Kom till slut hem vid halv tolv och nu  känner jag mig halvt hjärndöd så ska nog ta och knyta mig, gäääsp.. Godnatt på er goingar!

Imorgon ska jag göra mitt allra bästa för att gå på Carros föreställning klockan ett. Det är ju alltid kul att göra nåt annorlunda. Alltid kul att träffa Carro. Och så måste jag ju säga hej till Bengt som håller i det hela, dessutom måste man ju änna gå eftersom jag varit med i alla Bengans projekt på gymnasiet. Då går man bara och kollar, no shit här inte.

Hoppas det blir sådär alldeles lagom varmt imorgon (hehe vågar man hoppas? Kallt blir det nog inte i alla fall!), för jag tänkte ta en dag med pappsen och hitta någon trevlig skuggplats någonstans där vi kan sitta med Naiad. Eftersom vi ska till Gotland på lördag så ska hon hämtas på torsdag, så jag vill ha en riktig mysdag. Kommer kännas tomt utan den där snarkande gullungen sovande brevid mig på kudden!

Gjorde iordning en stor skål äkta vanlijglass med söta och riiktigt mosiga färska jordgubbar, björnbär och blåbär förut. Finns det något som är mer SOMMAR, mmmh... nej det gör det nog inte.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera såna här saker. När man i en stark och pigg dag utlovat att man ska träffa den ena eller den andre och sen går det bara utför. Det blir såhär som det varit de senaste veckorna, att jag inte mått riktigt som jag tänkt mig.

När jag mår på det viset orkar jag oftast inte ens lyfta telefonen. Men det är väl det minsta jag kan göra, eller? Nej faktiskt inte. Jag vet att det är jättesvårt för vissa att förstå men jag ORKAR verkligen inte ta det initiativet vid såna tillfällen.

Och då, medans ni tror att allt fortfarande är prima skinka (sist vi pratade lät jag ju pigg och glad och vi lovade att höras snart och ses), har läget liksom hunnit förändras lite.

Så tro inte att jag struntar i det, för det gör jag verkligen inte. Det är givetvis upp till er om ni vill och orkar, men jag blir jätteglad när ni ringer och "tjatar" om att ses. Även om jag inte klarar av ett besök idag, imorgon eller nästa gång igen så kommer jag orka - ha lite tålamod med mig bara och tjata på!

Som ni kanske förstår riktar sig det här inlägget bara till ett ytterst fåtal personer, de flesta är helt underbart förstående och jag älskar er allihopa.