Hur dum får man bli?
Läste i tidningen om det här med Sanna Bråding och att hon tagit kokain och vem vet vad mer. Det var ju ingen större chock, det kunde man ju räkna ut med lilltån. Men jag blir så förbannad när det gäller droger. Det är så ovärdigt, och jag undrar vad som kan få en vilja förstöra sitt liv på det sättet.
Jag har alltid sett allvarligt på den skiten, kanske mer än många pga personliga händelser i släkten, jag har sett hur illa det kan gå. Just det gjorde det otroligt psykiskt påfrestande när jag var hade varit tvungen att gå på så höga doser morfin. Det var ju såpass höga doser att jag knappt har några minnen alls mellan september och november, de månaderna är som en stor dimma för mig, som om de aldrig ägt rum. Jag fick riktigt hemska abstinensbesvär när jag skulle trappa ner, och det var ju ändå säkerligen ingenting jämfört med en narkoman som pumpat skiten i kroppen helt jävla frivilligt.
Vid något tillfälle kände jag hur mycket lättare det skulle vara om jag bara tog en till tablett för att bli av med frossan och kramperna, bara eeen till.. eller två.... Men viljan och förståndet var starkare. Jag menar - där ligger jag med cancer, får tunga cellgifter, är extremt underviktig och som pricken över i skulle jag förlänga eländet genom att ta en till tablett? Heeeell no.
Alltså, jag jämför inte min situation med någon junkie nu. Nej nej nej. Jag blir bara så arg när jag tänker på hur folk förstör sina liv, bara kastar bort det som om de hade nio till. Varför gör man så mot sig själv? För mig är det ofattbart.
Förstår precis vad du menar, att sånna som har lyckan och turen att ha ett liv, ett hälsosamt liv och möjligheten till ett långt liv inte värderar det och att andra som är villiga att offra allt för ett sådant liv inte har möjligheten. Jag förstår verkligen inte det heller...
Jag förstår precis vad du menar.
Har varit destruktiv i alldeles för många år, anorexi/bulimi/skurit mig själv/ men nu fattar jag inte hur jag har kunnat slösa bort så många år. Visst jag var riktigt sjuk och kunde inte rå för det men jag tror sånt där kan behövas ibland för att man tillslut ska kunna uppskatta de minsta saker.
Nu kan jag gå en promenad och helt plötsligt le och inse hur bra jag har det.
Sen att mamma har bröstcancer så får man ännu en push att ta vara på livet. Det är så jävla värdefullt!
Kram på dig! Dina små pepp inlägg påverkar mig mer än du någonsin kan ana. Mitt nya motto är att allt blir vad man gör det till.
Du har så rätt så! totalt meningslöst att missbruka, spelar ingen roll vilken form. Värdelöst vilket som.
Bra skrivet. Helt sant!
Ja, det är helt otroligt,,, man förstår verkligen inte hur de tänker. Men oftast åker de väl dit pga något grupptryck eller av nyfikenhet och så är de fast i skiten,,, Fy så hemskt,,,att bara kasta bort sitt liv så,,,
Som jag en tidigare kommentar sagt så har jag haft ett rätt kraftig heroinproblem. Jag tror dock ändå att jag förstår precis hur du tänker här, men i verkligheten är det inte så svart eller vitt. Själv så började jag med droger för att rädda mitt liv(så som jag ser det), du kan du gå in på min blogg, i början där finns ett par poster titulerade :Hur man blir heroinist.
Läs dem om du vill ha lite mer förståelse.
Keep on rocking!
Ängel, jag läste precis det du skrev angående droger. Du har fått mig att tänka om, ville bara säga det. Tack <3 Vila i frid.
Drogmissbruk, alkoholmissbruk, skära sig, ätstörningar mm är alla destruktiva beteendet som förstör för både sig själv och ens familj och vänner. Egoistiskt är det också för man sårar andra. Men det inser man inte när man är sjuk, utan först när man blivit frisk och slutat med sitt missbruk. Anledningen till att vissa börjar med droger kan ju vara olika. Barn till drogmissbrukare blir själva ofta drogmissbrukare, obs gäller inte alla! Men det kan jag ju till viss del förstå. Barn tar ofta efter sina föräldrar. Även om föräldrarna är dåliga förebilder. Och ett barn till en missbrukare får inte den grund trygghet barnet behöver för att själv utvecklas normalt och bli en stark männsika som klarar av att stå emot droger. Uppväxten har stor betydelse för hur man blir som vuxen. Vissa börjar droga för att döva traumatiska upplevelser från barndomen, som misshandel och sex övergrepp. Upplevelser som är för jobbiga att prata om.
