Ibland känns det som att det enda jag gör är att planera vad jag äter. Tänker jämt på det, det blir nästan som någon slags mani. Att äta massa antioxidanter, hitta nyttiga och goda alternativ till saker och ting. Framför allt att försöka göra egna recept bara för att veta exakt vad jag stoppar i mig, speciellt när det gäller bröd och lite onyttigare saker som kakor. De proppar ju livsmedlen fullt med konstiga och onödiga tillsatser. Så jag tycker nog det är bättre att göra det själv. Och det är ju rätt kul, i alla fall när det blir lyckat!

Men det kanske är så, att när kroppen inte är "på topp", så blir det automatiskt att man blir lite överdrivet medveten om vad man faktiskt KAN göra för att få kroppen må så bra som det bara går för övrigt? Att man har stenkoll på det man garanterat kan påverka? Det kan nog ligga nåt i det..