En riktig kämpe
Läste den här artikeln i aftonbladet imorse och blev så berörd. 8-årige cancersjuke Reece Fleming hade (med läkarnkonstens resurser) tre veckor kvar att leva. Men han hade en sista önskan; att gifta sig med sitt livs kärlek Elleanor.
De hade en liten ceremoni där Reece hade klätt upp sig i sin finaste favoritskjorta. Han lämnade över en ros och bytte ringar med sin bedårande Elleanor.Någon puss blev det däremot inte - tjejbaciller går ju inte alltid för sig, kan ju faktiskt vara farligt... ;)
Det blev en enkel ceremoni, inte på "riktigt" förstås utan på låtsas. Men Reece var världens lyckligaste och sa sen "mamma, jag kan gå vidare nu". Dagen efter ceremonin somnade han in.
Kan bara inte släppa hur lycklig han var trots omständigarna med leukemin. En riktig positiv kämpe ända in i slutet!
Så fint! Började gråta när jag läste artikeln :/ Så synd om honom. Tur att han fick sin sista önskan uppfylld iallafall. Gulligt av föräldrarna!
Det är märkligt, barn har en mycket mer "avspänd" syn på döden än vi vuxna, mer som om de vet när det är dags....Sorgligt, men väldigt vackert!
Hur gick det för dig på din magnetröntgen i början av veckan? Har tänkt mkt på dig, trots att vi inte alls känner varandra. Din blogg har hamnat i min favvolista :)! Som jag sagt någon gång innan här, i din blogg sprider livsglädje och "jävlar anama"!
Kram Anna
Jag läste artikeln förra veckan och har tänkt mycket på "det söta brudparet" Livet och döden går hand i hand, något vi inte riktigt kan förstå. Det är mycket vi inte vet, mycket vi inte kan få svar på, men jag tror på något mer, något som finns i en annan dimension. Jag tror på de sista orden min son sa; "Vi ses, men skynda inte"
Kram/Elisabet
