Tänkte förklara lite kort hur de funkar, de här nya cellgifts-tabletterna. Den sorten vi ska pröva nu heter Vepesid och används i USA för just min typ av cancer, DSRCT. Jag ska ta en tablett varje dag i 5 dagar - söndag till torsdag. Sen är det uppehåll i 20 dagar och så tar jag dem i 5 dagar etc. Eftersom levervärdena fortfarande inte är helt på det gröna börjar vi med en lägre, reducerad dos som vi sen förhoppningsvis kan höja.

Enligt läkarna kan bieffekterna vara att jag tappar lite hår igen, illamående och låga värden i blodkropparna. Men det lyssnar vi inte på, tänk bort bort bort! På med mina sea-band bara (kommer ni ihåg dem? kolla HÄR) så blir ju illamåendet genast en mycket lättare historia.

Waaaah jävlar, kolla vad stora de är! Hur ska det här gå till hade de tänkt?

Det blev en kärl-angio och en lungröntgen idag, så nu är det bara att vänta på svaren då. Vänta, finns det något värre? Den här undersökningen jag gjorde idag var väldigt viktig och svaret gör mig nervös, för nu kan det verkligen gå hur fan som helst enligt läkarna. Fast de uttrycker ju sig inte riktigt så. Men jag laddar, tänker positivt och drar till mig alla friska celler jag bara kan! Jag kör mitt vanliga race.

Som tur var så ringde de från Sahlgrenska förut och gav mig en tid hos min läkare på onsdag morgon. Eftersom det är redan i övermorgon så skulle hon ringa och be dem skynda på lite med röntgen-svaren, så det känns ju bra i alla fall!

Nu sitter jag med en stor, härlig skål med körsbär och myser. Funderar på att slänga ihop lite hemmagjord müsli. Har köpt lite goda ingredienser, så jag kanske borde försöka ta mig ur mitt zombie-liknande tillstånd och sätta igång tro..? En sak kan jag ju säga - inatt ska jag inte gå och lägga mig klockan fyra hehe. That was a very bad idea kära vänner..

Imorse så skällde vi lite på dem på sjukhuset att de skött sig så dåligt, och då blev det fart på dem! Vi fick dagens provsvar på bara ett par timmar och gissa vaaad? ASAT/ALAT (levervärdena) ska ju ligga mellan 0.2 och 2. Och idag är ASAT nere på 0.7 - normalvärde alltså! - och ALAT på 3.6 - nästan normalvärde!

Det har säkerligen väldigt mycket att göra med det höjda Cortisonet. Kanske är det nån därute som gett mig lite positiva krafter också tro? Det får ni göra huuuur mycket ni vill, jag bara tackar och tar emot för jag behöver massor ;)

Har känt mig mycket piggare de senaste dagarna också, jag har ju varit tvungen att röra på mig en hel del. Och Visby är ingen lätt stad att ta sig runt i om man inte är på sin fysiska peak. Men det har nog varit bra för mig det här, känner mig mycket starkare i kroppen! Nu ska jag kicka "den jävla idiotens" ass rejält.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera såna här saker. När man i en stark och pigg dag utlovat att man ska träffa den ena eller den andre och sen går det bara utför. Det blir såhär som det varit de senaste veckorna, att jag inte mått riktigt som jag tänkt mig.

När jag mår på det viset orkar jag oftast inte ens lyfta telefonen. Men det är väl det minsta jag kan göra, eller? Nej faktiskt inte. Jag vet att det är jättesvårt för vissa att förstå men jag ORKAR verkligen inte ta det initiativet vid såna tillfällen.

Och då, medans ni tror att allt fortfarande är prima skinka (sist vi pratade lät jag ju pigg och glad och vi lovade att höras snart och ses), har läget liksom hunnit förändras lite.

Så tro inte att jag struntar i det, för det gör jag verkligen inte. Det är givetvis upp till er om ni vill och orkar, men jag blir jätteglad när ni ringer och "tjatar" om att ses. Även om jag inte klarar av ett besök idag, imorgon eller nästa gång igen så kommer jag orka - ha lite tålamod med mig bara och tjata på!

Som ni kanske förstår riktar sig det här inlägget bara till ett ytterst fåtal personer, de flesta är helt underbart förstående och jag älskar er allihopa.

Mina ASAT/ALAT värden (levervärden) har gått ner från 7.7 till 5.5 på två dagar! De har hoppat upp och ner hela tiden (mest runt 25, vilket är alldeles för mycket) och de ska egentligen ligga på noll komma nånting.. Så det är en del kvar innan jag kan vara lugn, men det var ett positivt besked i alla fall! Hoppas det fortsätter såhär så jag kan börja med cellgifterna så snart som möjligt igen.

Det roliga är att läkaren inte fattar nånting, det brukar inte gå till såhär, de brukar tydligen inte bli så mycket bättre. Vad beror det på? Vad det än är så hjälper det!

Såg att jag fick ett litet besöksrekord igår, vad roligt att nya människor hittar hit! Ni är så välkommna, hoppas ni vill stanna en stund. Ha en härlig dag nu, det ska jag ha!

Vill bara säga det att även fast jag skriver om att det gör ont och sånt så ska ni veta att jag håller det positiva tänket igång som aldrig förr ändå! Den här smärtan som jag har nu får mig nästan att känna mig friskare på nåt konstigt sätt, för det tar bort fokus från magen - och ont i knäna kan ju vem som helst ha! Sen att jag inte hade haft ont där heller om jag inte vart sjuk är helt orelevant, för jag känner mig ändå lite normal för en gångs skull. Haha låter kanske konstigt..

Men som jag sagt tidigare, - det finns alltid en ljusstrimma i mörkret.

Har ju höjt grunddosen på det smärtstillande sen nån vecka tillbaka nu, och jag börjar känna att kroppen börjar vänja sig vid den nu - har inte tagit en enda extra morfintablett idag! Det enda som behövs är kanske en eller två lite senare så jag får sova ordentligt inatt.

Att jag inte har lika ont beror nog på lite olika saker tror jag. För det första kan det vara cortisonet som börjar verka så smått.. Sen fick jag lite mer healing igår.. Och ja som sagt, kroppen börjar väl ta till sig det smärtstillande lite bättre också. Skönt, det får gärna fortsätta i den här riktningen tycker jag!

Fick ett ryck och köpte min helt egna godispåse för ehm.. hehe. 65 spänn eller så. Men nu vill jag inte ha. Typiskt mig.

Har fått tid på Sahlgrenska imorgon vid ett-tiden, hoppas de har raka besked nu. För det är det västa jag vet, att gå och vänta på något och sen inte få ett riktigt svar. Tyvärr är det ju mycket ovisshet i såna här situationer och läkarna gör säkert så gott de kan, jag vet.. men väntan är värst.

Min syster tog sitt pick och pack och flög hem från London idag, så nu ska hon bo här! Fick låna Sex and the city-boxen av Filippa (tack!!) så om jag känner oss rätt kommer sis och lilsis vara klistrade vid tv:n de närmsta dagarna hehe.. 

Ni har så rätt.. jag har många fler extra växlar att lägga i, jag är en gränslös människa, jag är stark och inget är omöjligt. Och jag är så glad att ni påminner mig om det, ibland behöver man en spark i baken!

Ska försöka orka gå på meditation lite senare, det verkar väldigt intressant. Men då måste jag sova lite granna först tror jag. En liten power-nap kanske. Eller en stor.

Läkaren har ringt nu och mina levervärden var tydligen inte så bra. Levern är väldigt belastad av alla mediciner just nu så jag får inte ta cellgiftstabletterna på ett tag och det känns inte så kul eftersom jag behöver dem.

De ska skicka en akutremiss till röntgen nu i alla fall, så jag får nog en tid imorgon för idag var det stängt på magnetröntgen.

Får se lite vad som händer nu, om det blir så att jag ska börja med det där nya läkemedlet Yondelis istället för tabletterna..? Äh, ingen idé att spekulera innan jag vet mer. Tar en dag i taget.

Har varit duktig och gjort massa övningar med mina hantlar idag, armarna måste ju också få sig en omgång ibland!