En smula personligt nu då..
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera såna här saker. När man i en stark och pigg dag utlovat att man ska träffa den ena eller den andre och sen går det bara utför. Det blir såhär som det varit de senaste veckorna, att jag inte mått riktigt som jag tänkt mig.
När jag mår på det viset orkar jag oftast inte ens lyfta telefonen. Men det är väl det minsta jag kan göra, eller? Nej faktiskt inte. Jag vet att det är jättesvårt för vissa att förstå men jag ORKAR verkligen inte ta det initiativet vid såna tillfällen.
Och då, medans ni tror att allt fortfarande är prima skinka (sist vi pratade lät jag ju pigg och glad och vi lovade att höras snart och ses), har läget liksom hunnit förändras lite.
Så tro inte att jag struntar i det, för det gör jag verkligen inte. Det är givetvis upp till er om ni vill och orkar, men jag blir jätteglad när ni ringer och "tjatar" om att ses. Även om jag inte klarar av ett besök idag, imorgon eller nästa gång igen så kommer jag orka - ha lite tålamod med mig bara och tjata på!
Som ni kanske förstår riktar sig det här inlägget bara till ett ytterst fåtal personer, de flesta är helt underbart förstående och jag älskar er allihopa.
Jag tror att vissa har svårt att verkligen förstå hur jobbigt och svårt det kan vara. Att ha en sjukdom som kräver mycket bahandlig, stark behandlig tär ju på både kroppen och knoppen. Att man ena sekunden känner sig stark och lovar saker och känner verkligen i sitt hjärta att "Japp,,,fränt! Det gör vi,,," och andra sekunden bara tryter orken och att det då krävs en otrolig prestation att bara lyfta en lur och ringa ett återbud,,, det är svårt får många att inse. Men så är det,
det kan ju skifta oerhört mycket - orken.
Bara för att man varit pigg 2 timmar på förmiddagen säger inte att man ens orkar ta sig upp till middagsbordet på eftermiddagen, så är det och så måste det få vara,,, det är ju då du behöver hämta kraft, för att orka, och det är ju inget du bestämmer själv ;-) "Att mellan 8 - 14 ska jag vila och mellan 16 - 20 ska jag ut och aktivera mig" Nej, så enkelt är det ju givetvis inte. man får plocka ut de små stunder av ork man har, och göra roliga saker då, och när man inte fixar det, så är det bara så det är. That´s it! Och det måste andra acceptera, även om de har svårt att förstå det.
Det tycker i alla fall jag ;-)
Kram på dig ;-) Go girl.
Jag tror att vissa har svårt att verkligen förstå hur jobbigt och svårt det kan vara. Att ha en sjukdom som kräver mycket bahandlig, stark behandlig tär ju på både kroppen och knoppen. Att man ena sekunden känner sig stark och lovar saker och känner verkligen i sitt hjärta att "Japp,,,fränt! Det gör vi,,," och andra sekunden bara tryter orken och att det då krävs en otrolig prestation att bara lyfta en lur och ringa ett återbud,,, det är svårt får många att inse. Men så är det,
det kan ju skifta oerhört mycket - orken.
Bara för att man varit pigg 2 timmar på förmiddagen säger inte att man ens orkar ta sig upp till middagsbordet på eftermiddagen, så är det och så måste det få vara,,, det är ju då du behöver hämta kraft, för att orka, och det är ju inget du bestämmer själv ;-) "Att mellan 8 - 14 ska jag vila och mellan 16 - 20 ska jag ut och aktivera mig" Nej, så enkelt är det ju givetvis inte. man får plocka ut de små stunder av ork man har, och göra roliga saker då, och när man inte fixar det, så är det bara så det är. That´s it! Och det måste andra acceptera, även om de har svårt att förstå det.
Det tycker i alla fall jag ;-)
Kram på dig ;-) Go girl.
Precis så, kunde inte sagt det bättre själv :)
Kram!
